Den dagen jag fick nog

Kommer ni ihåg det där ursnygga kaklet som väldigt många satte in i köket ovanför diskbänken på 90-talets första halva?? Vi har haft det kaklet, under många år har jag lyckats blunda för det och jag har levt med att vi ska renovera köket. Tyvärr har köksrenoveringen dragit ut på tiden då vi har gjort mycket annat istället. Men så en dag för några månader sedan fick jag nog. Okej att jag måste leva med luckorna ett tag till men kaklet...jag orkar inte... Sagt och gjort, tog med mig Mannen och åkte iväg till stormarknaden (de enda som säljer färg söndagar), förklarade vad jag ville ha. Den stackars killen visste inte vad han skulle säga. Jag däremot visste vad jag skulle ha, men jag fick ingen garanti av killen. Blev det förstört fick jag stå för det själv. Mannen tyckte det var lite pinsamt...måla kakel...

Så här såg det ut, fogen var inte gul, utan på bilden har jag teijpat fogen. Inte så vackert kakel va?!

Och så här blev det. Till och med Mannen som i vanlig ordning var skeptisk tyckte det blev så bra, så han gröpte ur den gamla fogen och fogade om med en ljus grå fog. Det blev ett bättre resultat än jag hade väntat mig. Att kaklet är målat ser man inte utan det ser ut som ett cremevitt kakel. Jag ville inte ha en helvit färg då jag var rädd att det skulle bli för vitt, men denna lite brutna vita färg är hur fin som helst. Jag målade även ovanför spisen och än har färgen suttit hur bra som helst och nu är det 3 månader sedan.